Skandinavien Runt

”Det är väl fan vilken bransch man gett sig in i…”

Den tanken slår mig varenda gång jag anländer till en audition och man ser alla hoppfulla ansikten, ibland hur många som helst och ibland lite färre… Men atmosfären är alltid densamma. Spänningen, nervositeten och adrenalinet i luften går nästan att ta på och alla slåss vi om samma eftertraktade jobb.

Och vad är det juryn vill ha egentligen? 

Bästa sångaren? Bästa dansaren? Den långa killen? Den korta killen? Den äldre killen? Den yngre killen? Den mörkhåriga? Den ljushåriga? Osv osv…

Många faktorer man inte ens kan påverka spelar in, men alla vill vi och hoppas lika mycket…


I helgen var jag iväg på en liten ”audition-turné” med musikalauditions i Köpenhamn och Malmö, och slutligen en show-audition i Oslo.

Man kan väl säga att det gick bra, men inte tillräckligt bra, än en gång… Men som jag pratat om tidigare så går det ju inte göra mer än sitt bästa och jag är absolut nöjd med mina insatser… Och räcker inte det, nej då är det väl fasen inte min tur den här gången tänker jag!? 

Många säger att man kan få 100 nej innan man väl får ett ja och när jag då tänker att det kanske är 94 nej kvar i min kvot så blir man ju lite uppgiven, men man kan väl inte ge upp hur som helst?! Det är inte sån jag är. Jag bryter ihop lite, och kommer igen.


Jag har i alla fall fått visa upp det bästa jag kunnat och vem vet, kanske blir man ihågkommen och påtänkt till något annat i framtiden… Man vet aldrig, men man lär sig sannerligen alltid något och det är väl ändå härligt?

Nu ligger jag på soffan med en redig förkylning och trycker i mig apelsin i hopp om att bli frisk.

Tre länder på fyra dagar sätter sina spår så att säga men det är bara att satsa vidare!

/A

Leave a Reply